Sommar. En tid för att andas ut, umgås med sina närmaste – men också för eftertanke. När jag blickar tillbaka på våren är det med blandade känslor. Vi har lagt ner ett enormt arbete inom HBK:s arbetsgrupp, och tisdagen den 18 juni träffade vi FUT – Förvaltningen för utbyggd tunnelbana – i ett möte som de själva efterfrågat. De ville tala om gestaltning av teknikhuset och samordning under byggtiden.
Vi – Ilona, Pelle, Lars, Johan, Jessika och jag – gick till mötet med öppet sinne. Vi inledde med att presentera HBK:s verksamhet, vår historia, vårt nuläge och vår oro. Vi underströk ännu en gång att vi inte är emot tunnelbanan. Tvärtom: vi delar övertygelsen att kollektivtrafiken är ryggraden i ett hållbart trafiksystem. Det vi ifrågasätter är valet av plats – en placering som inte är slutgiltigt prövad, trots att den godkänts av staden.
Men mötet blev – för att uttrycka det milt – frustrerande. Våra synpunkter avfärdades, ofta med en axelryckning. En tjänstekvinna från FUT svarade lakoniskt: “Det får stå för dig.” En klassisk härskarteknik. Och det från en myndighet som enligt lag ska vara saklig och opartisk.
David mot Goliat
Vi lyfte vår egen utredning och påpekade att våra experter, med samma certifieringsnivå som FUT:s konsulter, hade kommit fram till helt andra slutsatser. Vi förklarade att ny information har tillkommit efter den samlade bedömning som gjordes i september 2024 och legat till grund för beslutet – information som måste beaktas. Men även detta nonchalerades.
Trots ett långt och grundligt möte fick vi beskedet: inga omvärderingar kommer att ske.
– Det är för sent, besluten är redan fattade, konstaterar avdelningschefen från FUT.
Och då måste man fråga sig – varför har vi ens haft en dialog?
Jag satt där och försökte behärska mig. Men inombords kokade jag. Det kändes som att allt varit ett spel för galleriet. En teater. Alla våra timmar – arbetsgruppens ideella arbete, vår vilja till samverkan – har negligerats. Trots att vi hela tiden varit tydliga med att vi vill hitta lösningar.
FUT:s och Stockholms stads tjänstemän gick motvilligt med på att promenera till platsen vi föreslår som alternativ. En plats som enligt oss är överlägsen – ekonomiskt, funktionellt, kulturellt och ekologiskt. Men när vi skildes åt fanns inget löfte om fortsatt dialog. Bara ett formellt handslag – och ett konstaterande:
“Vi kommer inte att ompröva vårt beslut, och Stockholms stad är med oss.”
En levande verksamhet för mer än 200 aktiva – inte bara en yta för vinterförvaring
Det jag kanske grämer mig mest över är att vi inte har lyckats förmedla vad HBK verkligen är.
För många utomstående – inklusive FUT:s och stadens tjänstemän – framstår HBK:s varvsplan mest som en plats där gamla båtar står uppställda på vintern. De ser nylackade skrov, men inte människorna bakom – inte traditionen, hantverket, historien. Inte de tusentals ideella timmar som krävs för att bevara detta flytande kulturarv.
I beslutsunderlaget för placeringen av det nya teknikhuset är vår verksamhet summariskt beskriven – och dessutom felaktigt. FUT:s konsulter har gjort platsbesök, men inte talat med klubben överhuvudtaget. Inte heller har stadens olika förvaltningar sökt dialog. Allt vilar på en oklar ”tregradig skala” för att värdera kultur- och naturvärden, med en metodik som inte har redovisats på ett tillfredsställande sätt. Den är trubbig för ändamålet – och därför, enligt min bedömning, saknar den vetenskaplig grund.
När vi ifrågasätter detta får vi åter höra:
– Det får stå för dig, säger samma tjänstekvinna igen.
Det enda vi ber om är en saklig och opartisk jämförelse av alternativen, baserad på kriterier som alla parter kan godta – och utförd av oberoende experter. Om det visar sig att FUT:s valda plats är den bästa, då accepterar vi det. Men vi har inte ens fått chansen.
– Den tiden har passerat, säger FUT:s högsta företrädare på mötet.
Det här står på spel
Som aktiv inom den klassiska båtvärlden ser jag, och många med mig, vilken oerhörd resurs HBK är – både för brukande och bevarande av vårt flytande kulturarv. Här finns en av Sveriges största flottor med klassiska träbåtar – från salongsbåtar till allmogebåtar – tillgängliga för allmän beskådan. Här finns också en levande kunskap om hur dessa båtar underhålls, renoveras och brukas, som förs vidare genom vår ungdomsverksamhet, seniorverksamhet och integrationsarbete. HBK har dessutom i många år planerat att utveckla och expandera sin verksamhet, något som Stockholms stad konsekvent verkar ha ignorerat.
Pålsundet och Långholmen är inte bara idylliska platser. De är levande kulturmiljöer, en del av Stockholms själ. Ett flytande museum i ständig rörelse – en levande verksamhet, ett attraktivt besöksmål för tusentals besökare, en grön oas i huvudstaden. Och det är detta FUT och Stockholms stad inte ser – eller inte vill se.
Från ilska till handling – låt oss kämpa vidare
För det finns ingen tid att vänta, och inget utrymme att bara sörja. Långholmen, Pålsundet och HBK har värden som är värda att kämpa för. Vi går i samma fotspår som andra före oss, som stoppat rivningar och övergrepp i Stockholm genom mod, motstånd och engagemang.
HBK har både kompetensen och engagemanget för att stå emot. Låt oss använda sommaren till att omgruppera, vässa våra pennor, stärka våra argument och övertyga fler om att Långholmen, Pålsundet och HBK är värt att slåss för.
Teknikhuset placeras mitt i en viktig siktlinje, bildar en barriär mot vattnet och ligger på en historiskt obebyggd plats – tre faktorer som ofta väger tungt mot bygglov.
Området ingår dessutom i ett riksintresse för kulturmiljövården, med höga natur- och kulturvärden – intressen som inte borde ställas mot varandra.
Stödet för vårt fall ökar varje dag – från grannar, kollegor och vänner nära och fjärran. Vi känner det. Och vi behöver det, för det är en kamp mellan David och Goliat.
Jag är ny medlem. Men jag vet redan vad min roll är: att berätta för omvärlden om det arbete HBK:s medlemmar, arbetsgrupper och styrelse gör – med kunskap, engagemang och kärlek till vårt gemensamma kulturarv.
Så mitt budskap är tydligt:
Nu intensifierar vi kampen för Långholmen och för klubben. Loppet är inte kört. Frågan du bör ställa dig är: Vad kan jag göra eller bidra med för att stärka HBK:s möjligheter att utvecklas?
Det här handlar om mer än båtar – det handlar om oss och vilken stad vi vill leva i.
Martin Prieto Beaulieu, medlem 3172
Läs mer och skriv under på HBK:s kampanjsida: www.palsundet.com
Placeringsalternativ och bedömningar:
