HBK:s varvsplan är ingen “grusplan” eller “uppställningsyta”. Det är en arbetsplats för bevarande och bruk: här byggs båthus, här sker underhåll och reparationer, med snickeri och kurser som håller våra träbåtar i bruksskick. När beslutsunderlag använder fel begrepp dras fel slutsatser—med risker för både verksamhet och kulturarv. Därför måste vi kalla saker vid sina rätta namn och agera sakligt.
1) Fel begrepp gav fel bild
Jag menar att ett grundläggande misstag har skett i Regionens förvaltning för utbyggd tunnelbana (FUT) och i Stockholms stads underlag för placeringen av det planerade Teknikhuset på Långholmen. Varvsplanen har i dokument och kommunikation beskrivits som “grusplan” eller “uppställningsyta”. Den förväxlingen har sedan upprepats och blivit en “sanning”. Hade man tagit reda på fakta och fört dialog med oss som faktiskt bedriver verksamheten – kommit till Heleneborgs Båtklubb (HBK), gått runt på plats, ställt frågor – hade man också förstått varför vi reagerar.
Hur det ser ut i verkligheten: Som Anton sa häromdagen efter första torrsättningen: ”Jippi, nu börjar båtsäsongen!” Båten är upptagen, båthuset ska byggas och sju månaders arbete tar vid. Det handlar inte om förvaring, utan om hundratals arbetstimmar för att båten – exempelvis en Petterssonbåt från 1930-talet – ska vara i bruksskick nästa sommar i Pålsundet. På HBK har vi ingen “uppställningsyta”. Vi har en varvsplan där båtar underhålls och repareras, därför finns båthus, snickeri, värmestuga och kursverksamhet. Det är förutsättningen för att båtarna bevaras och brukas – också av kommande generationer.
2) Kulturarv är både saker och bruk
När man bedömer platser och konsekvenser måste man kunna hålla flera tankar samtidigt. Kulturmiljö handlar både om materiella värden (båtar, byggnader, verktyg, miljöer och natur) och immateriella värden (kunskap, hantverk, årscykler, gemenskap). Den immateriella dimensionen – hur vi gör, lär och för kunskap vidare – saknas i underlagen. Det är anmärkningsvärt att ingen kvalitetsgranskning har fångat detta.
Utan människors arbete saknar båtarna funktion och värde. HBK:s organisation, medlemmarnas samlade kunskap och vårt gemensamma arbetssätt gör kontinuiteten möjlig. Tänk på hur UNESCO uppmärksammat nordisk klinkbåtstradition som ett immateriellt kulturarv: det är kunskapen och bruket som håller arvet levande. Detsamma gäller oss – det sociala kittet är vår styrka.
3) Rätt adressat, rätt ton
I Sverige har stat, region och kommun olika roller. FUT (Region Stockholm) genomför tunnelbaneutbyggnaden och ansvarar för hur den praktiskt löses; Stockholms stad ansvarar bl.a. för detaljplaner och markanvändning. Länsstyrelsen bevakar riksintressen och kulturmiljö. Låt oss rikta synpunkter till rätt instans och föra dem sakligt – precis som vi förväntar oss att tjänstemän enligt förvaltningslagen agerar sakligt och opartiskt.
Att sprida anklagelser i affekt hjälper ingen. Vår styrka är att uppträda professionellt, hålla flera perspektiv i huvudet och se helheten: både tunnelbanans behov och kulturarvets värden.
Avslutning och uppmaning
Jag är övertygad om att en konstruktiv lösning är möjlig med både Region Stockholm och Stockholms stad – om vi talar klarspråk och om samma verklighet. Låt oss därför:
- Använda rätt begrepp: skriv varvsplan – inte “uppställningsyta”.
- Dela fakta, inte affekt: hänvisa till HBK:s underlag, pressmeddelanden och bjud in till platsbesök.
- Skicka synpunkter till rätt instans: Teknikhusfrågor till FUT/Region, planfrågor till Stockholms stads förvaltning.
Om vi trots detta inte blir hörda finns ordnade rättsmedel – exempelvis prövning av järnvägsplan och detaljplan, mm. Det är en sista utväg. Vår vilja är att lösa frågan i god anda, med saklighet och respekt för rollerna – och med vår varvsplans rätta namn som utgångspunkt.
Om du vill skriva på Heleneborgs Båtklubbs namninsamling kan du göra det här.
/Martin Prieto Beaulieu (3172)
