Det är inte många som känner till Segelklubben – om man inte råkar tillhöra den innersta seglarsocieteten och dessutom har minst ett sekel på nacken. Att verka utan att synas har alltid varit dess kännemärke.
Klubben bildades 1877, som en avknoppning ur KSSS, och är idag en av Sveriges äldsta seglarklubbar. Kamratklubben samlas tre gånger per år för att berätta historier, utbyta erfarenheter och hålla liv i de gamla traditionerna. Enligt vissa var bakgrunden att man helt enkelt ville ha något att samlas kring under vinterhalvåret – något som KSSS inte erbjöd i slutet av 1800-talet.

Organisationen har en traditionell struktur som påminner om en orden. Medlemmarna tilltalar varandra som broder, är välklädda i uniform eller slips och kavaj, och uppträder med största hövlighet. Klubbens standar pryds av initialerna SK i runskrift – ett arv från de nationalromantiska ideal som präglade tiden. De flesta av medlemmarna är äldre herrar med bakgrund i flottan, sjöfarten eller den stora seglarvärlden. Tillsammans har de seglat på alla sju haven och samlat miljontals nautiska mil.

I mitten av augusti fick Heleneborgs Båtklubb – själv med över hundra år på nacken – den stora äran att stå värd för Segelklubbens höstmöte. En bättre plats än HBK, på denna sida av slussen, är svår att tänka sig. Här möttes klubbens bröder av en unik miljö – ett maritimt kulturcentrum som HBK verkligen är idag. Med sin omfattande verksamhet och vad som sannolikt är Sveriges, ja kanske Europas och till och med världens största samling av träbåtar. Många av dem över hundra år gamla, några k-märkta, ritade av landets främsta båtkonstruktörer eller byggda av både yrkesvarv och skickliga amatörer.
Båtarna, miljöerna, traditionerna och de organisationer som vårdar dem är alla delar av vårt gemensamma kulturarv – och de bärs ytterst av oss människor. Det får vi aldrig glömma när vi talar om kultur och arv. Precis som många andra har jag själv insett att HBK inte bara är en båtklubb, utan ett maritimt kulturcentrum med en rik historia, en levande nutid och en enorm utvecklingspotential. En potential som kan komma hela Stockholm – och alla stockholmare – till godo.
/Martin Prieto Beaulieu (Medlem 3172)
